Så känns det
Att gå med ständig värk är verkligen inte roligt, det tar på både kraften och humöret. I ett och ett halvt år nu har jag gått med ryggvärk och tyvärr blir det inte något bättre, vissa dgr är bättre än andra men värk har jag all min vakna tid. Är tacksam att värken inte drabbar min nattsömn. När det är som värst så är det som om någon skulle sticka en kniv i ryggen på mig för varje steg jag tar. Ingen hjälp får jag från sjukvården och utan att ens kolla med en röntgen så skyller det ryggvärken på min övervikt. Har varit hos både naprapat och kiropraktor. Den ena säger att jag har ett diskbråck och ska inte träna den andra säger att jag inte har ett diskbråck och ska träna som vanligt??? Så vem f....n ska man lita? Nu har jag en väldigt kompetent PT som är väldig lyhörd för i vilket dags skick min rygg är i då vi ska träna och anpassar träning efter det. Litar på henne till 100 procent och gör som hon säger. Tyvärr är inte alla i min omgivning lika tillmötes gående utan förväntar sig att jag ska göra allt som vanligt trots ryggvärk. Och jag gör verkligen så gott jag kan, är verkligen inte den som skulle utnyttja detta och bara ligga på latsidan. Tvärtom så gör jag mer än vad min rygg klarar av vilket jag ofta får lida för med olidlig värk och då jag varken kan sitta stå el gå. Men mitt i all värk så finns det även en oro tänk om det inte är min vikt som gör det utan det kanske är något annat som inte går att bota? Men det lär jag väl märka tids nog, då jag tränar regelbundet så gott jag kan och äter lchf så har kilona börjat lämna min kropp så då borde ju rimligvis även värken avta så småningom om nu detta är vikt relaterat.
Så vad vill jag då med detta inlägg? Egentligen ingenting förutom kanske att få lite förståelse för min värk och att jag gör verkligen så gott jag kan.
Kram A <3
