heltfantastisk.blogg.se

Men om ens närstående drabbas av tex en demens sjukdom så finns det liksom ingen återvändo, då är ju det livet man levt med sin närstående över. Inget kommer ju bli som det varit med den man älskar. Visserligen kan man ju leva med en demens sjukdom i många år och den demens sjuka är ju oftast lycklig i sina lilla värld medans dom närstående kan lida något oerhört. Min mormor blev demens sjuk och var ju oftast lycklig i sin värld hon gjorde både det ena och det andra och berättade glatt varje gång man träffa henne vilka äventyr hon varit med om, men i själva verket hade hon inte gjort något av allt hon berätta. Jag som specialist i just demens sjukdomar visste ju att det skulle komma en dag då min mormor inte skulle känna igen mig för så blir det ju tillslut. Men första gången jag kom till mormor och hon inte kände igen mig så blev det som en stor sorg i mig trots att jag visste att det skulle komma. Mormor som jag delat så mycket med och som många ggr varit den jag pratat i förtroende med hon kände inte igen mig längre. Jag kom ihåg att jag grät när jag åkte därifrån.

Så vad vill jag egentligen få ur mig med detta då?? Jo att vi ska vara rädda om det vi har för vi vet aldrig när det är försent att säga till någon att jag älskar dig. 

Jag möter ofta närstående med stor sorg för att deras närstående fått en obotlig sjukdom. 

Nu till något helt annat. Jag och Susan bestämde att vi skulle ta en promenad på lunchen vilket vi också gjorde solen sken och det var riktigt skönt ute. Susan fick ett infall att vi skulle köpa lite lunch och sätta oss ute och äta vilket vi gjorde :) Men precis när vi satt oss så öppnade sig himlen och det började regna. Och det kändes som det bara regna över oss för solen sken runt om oss. Susan som är en envis kvinna korsade armarna och sa att jag tänker sitta kvar och äta min lunch och jag kände att det inte var någon idé att säga emot :) Så vi satt där i regnet och åt våran lunch och folk som gick förbi tittade väldigt konstigt på oss :) Lagom till lunchen var uppäten så kom solen tillbaka :) Så blöta men mätta traskade vi tillbaks till jobbet :) 

Efter jobbet hämtade jag min prins och mitt hjärta svämmar över när han kommer springande emot mig och ropar mommo det är kärlek på hög nivå 💙💙💙 Nu har jag suttit en timme på ett hårt golv nedanför hans säng innan han somna. Brukar aldrig behöva sitta bredvid sängen utan lägger bara ner han och går ut därifrån vilket jag också gjorde idag men 5 min efter att jag lagt han så var det en snäll granne som både hamra och borra och han blev livrädd och börja gallskrika och han lugna sig inte förens jag satte mig bredvid sängen men sen tog det dock 1 timme innan han förstod att mommo inte tänkte ta upp han :) Envis kille men jag är envisare :) 

Kram A 😙